skriken är de värsta

det ni nu ska få läsa toppar min lista av vad de värsta saker jag varit med om..
Jag skulle precis kila ut från idrottshallen efter träningen när stefan säger till mig att mamma är ute på fotbolls planen, för mikael herrman har skadat sig och ambulansen är där!
jaha ojshit tänker man då vad kan ha hänt, med min gamla fotbollstränare.
Så jag beger mig bort mot fotbollsplanen och i de här små bänkhusen eller vad man ska kalla det sitter Elin Sofie Ebba Frida Cajsa och så några fler som åker hem ganska fort efter jag har kommit.
ute på planen ligger mikael med en filt över sig och ambulansmän runt sig, även mamma och elins mamma.
Han skriker så mycket men det är inte så nära så det var rätt lungt.
Satte mig och pratade lite med elin och sofie, och dem sa att de hade suttit där i över en timme och att de skulle komma en ambulans till...från varberg.
Vi sitter och väntar och hör skrik, folk bryter ihop och det är lite smått kaos.
Jag har inte heller några långa byxor på mig så jag frös, sen kom andres pappa ner så pratade jag lite med honom osv.
Sen kommer då den andra ambulansen och man kan ju inte precis säga att de två ambulans männen har bråttom eller så, utan dem går lungt och stilla som om det var ett jävla luciatåg jag överdriver inte!
Aja de kommer iaf ut till honom och så blir det återigen massor utav väntan.
Han skriker och de kan inte röra honom utan att det gör jätte ont så det tar jättelång tid innan de får upp honom på båren.
men de får dem tillslut så dem går mycket mycket mycket långsamt fram till dörren runt stängslet för att komma till ambulansen, och de stannar nästan efter varje meter på grund av att han skriker.
Och när de körde förbi oss där vi stog såg både jag och jens hans arm samtidigt och det var inte vackert.
det var något av de hemskaste jag har sett och det märktes på Jens att han inte tyckte det heller.
"det där skulle jag inte ha sett" "inte jag heller" så kollar vi båda helt enkelt åt ett annat håll, fysatan.
när de har komit ut och männen försöker få in båren i ambulansen så skriker han så högt av smärta att jag och Elin bara kollar på varandra och nästan börjar gråta alltså, det var hemskt!
Jag mamma cajsa och jens bestämmde oss för att ta en annan väg ut för alla frös och allt var bara helt hemskt.
när vi går så hör man bara skriken som blir värre och värre och jag tycker så himla synd om mikael just nu, hoppas att det går bra!!

nu måste jag duscha sen sova och vakna halv nio imorgon...nanananana!
Puss på er och godnatt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0